Är på "semester" uppe i mina hemtrakter i byn Vaenvaara (ca 7 mil norr om pajala)

och det känns ungefär som att hitta en gammal vän nedknarkad och våldtagen i ett dike.

Platsen där jag vuxit upp har reducerats till en fallfärdig tattarlya, saker överallt, renovering som stannat upp och saknar mål, renovering som gjorts men är fuskjobb etc.

Hittade en balja med undekläder innehållande avföring nere i källaren när jag försökte städa ur bastun för att kunna använda den.

Det smärtar mig att nätt och jämnt ha något att återvända till, mina saker har antingen blivit stulna, bortkastade eller förpassade till ett uteförråd och några foton på mig finns inte, finns på alla mina bröder tom min äldre bror som är på min mors sida (har då vuxit upp hos min far och styvmor och min styvmor tycker om honom bättre än mig så hans foto har fått finnas kvar).

Känns hemskt när en sån människa har kommit och tagit över och totalt förstört det som en gång var mitt hem men det känns ännu värre när min far inte satt stopp för det.

Att hon inte ser mig som sin son det är inte direkt otippat då jag aldrig någonsin skulle se henne som min mor men han som faktiskt är min far borde väl eg vilja ha kvar spår efter min existens.

Men men, kan trösta mig med tanken på att en dag så återfaller gården i rätt händer och då kommer bygden se en majbrasa utan dess like.