Är på "semester" uppe i mina hemtrakter i byn Vaenvaara (ca 7 mil norr om pajala)

och det känns ungefär som att hitta en gammal vän nedknarkad och våldtagen i ett dike.

Platsen där jag vuxit upp har reducerats till en fallfärdig tattarlya, saker överallt, renovering som stannat upp och saknar mål, renovering som gjorts men är fuskjobb etc.

Hittade en balja med undekläder innehållande avföring nere i källaren när jag försökte städa ur bastun för att kunna använda den.

Det smärtar mig att nätt och jämnt ha något att återvända till, mina saker har antingen blivit stulna, bortkastade eller förpassade till ett uteförråd och några foton på mig finns inte, finns på alla mina bröder tom min äldre bror som är på min mors sida (har då vuxit upp hos min far och styvmor och min styvmor tycker om honom bättre än mig så hans foto har fått finnas kvar).

Känns hemskt när en sån människa har kommit och tagit över och totalt förstört det som en gång var mitt hem men det känns ännu värre när min far inte satt stopp för det.

Att hon inte ser mig som sin son det är inte direkt otippat då jag aldrig någonsin skulle se henne som min mor men han som faktiskt är min far borde väl eg vilja ha kvar spår efter min existens.

Men men, kan trösta mig med tanken på att en dag så återfaller gården i rätt händer och då kommer bygden se en majbrasa utan dess like.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I skuggan av senare händelser så fick jag ett infall att kicka igång bloggen igen, detta innebär nog inte att jag kommer blogga regelbundet utan det kommer nog ske sporadiskt, även om det är ett väldigt bra tag sen jag bloggade senast.  Ingen av...

Eller nja, jag tycker ju inte om att gnälla.   Jag är ganska bekväm med att vara singel, har varit det nu ett tag och är van vid det. Men jag kan ju inte hjälpa att sakna den där ganska stora delen av ens liv, speciellt på kvällarna när det är...

Strejken avblåst och det är jag riktigt glad för, liksom många andra kan jag tänka mig. Jag hoppas bara att kommunalarbetarna fick ut så mycket som möjligt av det då de verkligen förtjänar det.  Nu tycker man kanske att detta kan förpassas till his...

Såg ett avsnitt av MASH ikväll, som alla andra kvällar, som verkligen fick mig att gråta.  Jag älskar MASH, speciellt när jag mår dåligt.  Det som talar till mig är att i ett krig, långt hemifrån med död runtomkring sig så kan folk fortfarande hå...

"Du är den vi hoppas på, du är den som kan ta tag i saker" Vad jag är less på att höra det.. Ja vad annars skulle jag göra? Alla beter sig som jävla snorungar och härjar till höger och vänster och vem är det som får städa upp och ta hand om all...