Fan allt snurrar ibland....

Jag saknar ungarna så fort jag inte är med dem men ändå känner jag hur jävla tufft det är att försöka vara en bra pappa nu..

Jag har plockat upp spillrorna av mitt liv så många gånger att det känns som enn puzzle som aldrig vill bli rätt.

Jag vet inte vars jag ska ta vägen och då menar jag inte bara det faktum att jag är hemlös utan jag vet inte vars jag ska ta vägen psykiskt.. jag vill vara med ungarna men det orkar inte, jag vill bort härifrån men ändå vill jag vara kvar, jag vill vara hos dig men allt känns så konstigt att det till slut blir tungt..

Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och göra allt rätt från början, jag önskar jag kunde få en ny clean chans men det vet jag ju är omöjligt.

Vad annars kan jag göra än det jag så hårt koncentrerar mig på att göra.. dock är det så svårt att jag ibland håller på att explodera.

Fan om jag bara kunde sluta tänka!!!!

Och tänk om vissa hade lite förståelse, jag är för fan hemlös och ni kräver att jag ska sitta i någon annans hem och bara försöka vara som vanligt, jag vill ha ett eget hem med egna rutiner och stabilitet!

Men stabilitet... känns som ett ord jag kan men ändå inte förstår då jag aldrig fårr uppleva det..

Tänk om man bara kunde upphöra att existera...

Det känns så jävla tungt att fortsätta leva för att jag har ett ansvar inte för att jag vill, och samtidigt så har jag så jävla dåligt samvete för att jag mår som jag gör och tänker såna tankar som jag gör.

Det är hemskt mot mina barn det vet jag och jag känner mig som en idiot men det finns tillfällen då jag bara inte orkar kämpa nå mer, hur mycket jag än försöker härda ut så är det som att gå i ständig uppförsbacke med motvind och en vikt på axlarna som är skrämmande..

Fan..

I hurt myself today
to see if I still feel
I focus on the pain
the only thing that's real
the needle tears a hole
the old familiar sting
try to kill it all away
but I remember everything
what have I become?
my sweetest friend
everyone I know
goes away in the end
and you could have it all
my empire of dirt

I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of thorns
upon my liar's chair
full of broken thoughts
I cannot repair
beneath the stains of time
the feelings disappear
you are someone else
I am still right here

what have I become?
my sweetest friend
everyone I know
goes away in the end
and you could have it all
my empire of dirt

I will let you down
I will make you hurt

if I could start again
a million miles away
I would keep myself
I would find a way

Känns som en bra rubrik, fan inte bloggat på länge och det har hänt så mycket...

Mitt liv är i ett evigt chaos, så mycket att reda ut och jag vet knappt vars jag ska börja.

Att ingenting bara kan vara lätt, suck..

Tänk vad allting skulle vara lättare om man inte hade känslor, om man inte hade tankar...

Kan bara tänka på en sak och det driver mig till vansinne!

Men vad ska man göra, saker har ändå blivit bättre och jag vill inte att de ska bli sämre igen.

Bara bita ihop och överleva.

Var till sjukhuset och träffade farsan igår, det kändes hemskt... Jag kände knappt igen honom och allt har tagit så hårt på honom att det gör ont att se honom..

Fan för livet ibland alltså.