Så var det över med sommaren och tjong var det höst igen
med samma gamla trötta attribut
det är inget nytt att det blir höst men inte heller någon tröst
att veta att man har mått så här förut
Jag drar halsduken allt hårdare runt om min hesa hals
tills jag plötsligt inser att jag knappt kan andas alls
det är väl inte det att något gör mig ledsen
det är väl mera det att inget gör mig glad
var god ta plats på nedstämdhetsexpressen
enkel resa emot melankoliastad

Visst borde jag ta mig i kragen leva ut och fånga dagen
festa till och prova bungyjump
vara här och nu och mitt i livet men själva initiativet
sitter märkligt fast som i en kramp
så jag tror att det blir jag och teven även denna kväll
det känns för övrigt ganska skevt att gråta i en karusell
blir mest beklämd utav upplevelsestressen
visst vill jag vara med dem men vet inte vad
så här kommer jag med nedstämdhetsexpressen
i hundrafemti knyck mot melankoliastad

du säger att tröttheten mitt hjärta rymmen ja just den typen av bekymmer
lider många människor av idag
men du har svårare för att beskriva vad som är det positiva
med att det finns fler som mår som jag
för jag skiter i om jag är en av många tusental
det gör ju inte mindre ont för att smärtan är normal
själva omtanken ökar bara pressen
det smakar skuld om varje kopp med varm choklad
man har en egen vagn på nedstämdhetsexpressen
man åker ensam emot melankoliastad

du säger att du saknar mig jag saknar saknaden i sig
hur vackert hur fult allting var
och när allting kommer ikring är allting bättre än ingenting
men ingenting är allting jag har kvar
nu känner jag hur tåget saktar av och stannar till
och jag reser långsamt på mig det är väl inte att jag vill
men vi är framme vid det slutliga adressen
dags att ta plats i skuggfigurernas parad
en hållplats för nedstämdhetsexpressen
vi är framme i melankoliastad

här går jag genom gråa gränder över askbeströdda stränder
tunga steg i stillestånden höst
genom tjock och klibbig dimma var minut känns som en timma
när jag plötsligt minns det sista av din röst
du sa det här är inget avsked för när du väl kommer dit
ja då kommer du att minnas du är bara på visit
jag vet ditt hjärta är så tungt att det vill fly ditt bröst
och just nu är det kanske ingen lindring eller tröst
men jag finns kvar på andra sidan av processen
och du ska återvända som du alltid gjort
det går returresor med nedstämdhetsexpressen
dem går stadigt men inte lika fort
dem går stadigt men inte lika fort