Eller nja, jag tycker ju inte om att gnälla.

Jag är ganska bekväm med att vara singel, har varit det nu ett tag och är van vid det.

Men jag kan ju inte hjälpa att sakna den där ganska stora delen av ens liv, speciellt på kvällarna när det är dags att varva ner, sen är det också jävligt skönt att ha någon som klappar en på axeln när det blir lite tungt, vilket för en ensamstående trebarnsfar är ganska ofta.

Då var det en grej som jag känner igen mig mycket i, det är en låt jag hörde i en film.

I'm feeling nothing
But all alone
Just missing someone
I don't even know
But until I find them
I'll wait patiently
Just feeling nothing
Inside of me

And where are you baby
Where can you be
Why aren't you here
Loving me
'Cause I won't to kiss you
And make you feel right
I want to lay with you
all through the night

And I want to feel passion
I want to feel pain
I want to weep at the sound of your name
Come make me laugh
Come make me cry
Just make me feel
Alive

När livet blir slentrian och ensamheten och tristessen en vana så känns det verkligen så här ibland.